Finland i mitt hjärta

Barndomshemmet... Ensam, men inte helt övergiven. Tidens tand har bitit sig fast i byggnaderna,vildblommorna blommar. Allt som såg så stort ut när man var liten är inte stort. Man minns alla lekplatser, den stora stenen där jag hade picknick med mammas goda bullar och en liten saftflaska syns inte bakom all vegetation för att den inte var så stor. Fast jag minns att jag fick jobba hårt för att komma upp och blev jättehungrig, det smakade gott med bullar och saft däruppe sedan. Blåbären som växte bakom huset som pappa plockade på morgnarna när han släppte ut kossorna. Kan fortfarande minnas smaken av blåbärsmjölken till frukost. Solen värmde på trappan där man satt i nattlinnet och njöt av färska blåbären. Och att solen sken hela sommaren när man var liten! Önskar att det vore så nu med! //Niinis